På spaning efter köttätare

Idag smet jag lite tidigare från jobbet för att gå på spaning efter Flugtrumpet, Sarracenia purpurea tillsammans med några andra trädgårdsnördar.
Jag fick frågan om jag sett den vackra mossen med alla flugtrupeter redan i våras och när jag svarade nej bestämde vi oss för att göra en utflykt dit nu i mitten av juli då de brukar blomma. Tyvärr var vi lite sent ute men det var riktigt häftigt ändå.

Träsket, eller mossen snarare låg väldigt långt ifrån ära och redighet i ett naturreservat utanför Järna.

För att komma fram fick vi gå en bit genom ris av ljung, pors och odon så det doftade både gott och smakade gott på vägen fram :)

 

 

Synen som mötte oss var fantastisk. Förutom många många hundra flugtrumpeter så var platsen otroligt vacker med den djupa gölen och den klarblå himlen.

 

 

De växte i klungor och utspridda ut över ett stort område runt gölen i en genomfuktig blandning av vitmossa och olika gräs där man lätt gick ner sig till fotknölarna.

Trots att de var överblommade var det en imponerande syn.

 

 

Bladen gick heller inte av för hackor. Många av dem var väldigt röda medan andra var mer limegröna. samtliga med nerverna tydligt färgade i rött.

 

 

Där fanns också fröställningar kvar från förra sommaren. Jättevackra, precis som många fröställninar är när man tittar lite närmare.

 

 

Emellan flugtrumpeterna såg jag till min glädje en annan liten köttätare: Sileshår. Jag hade ingen aning om att den var så liten. Jättekul att se den. Den såg vansinnigt effektiv ut med alla fina små hår att fånga sitt byte med. 

 

 

Det finns tre sorters sileshår som växer vilt i Sverige: Drosera itermedia, småsileshår, Drosera angelica, storsileshår och Drosera rotundifolia, rundsileshår. Vet inte vilken av dessa det är men fina är de.

 

När man ser dem så här i det vilda förstår man verkligen att de behöver särskild jord och väl avvägd fuktighet.