Pelargonsådd pågår!

I helgen har jag sått över 40 olika vildarter och primärhybrider. Ett riktigt pilljobb, men vilken underbar belöning som väntar!

 

 

När jag har ovanliga fröer som jag vill vara säkert på ska gro inom rimlig tid brukar jag använda mig av kläckningsmetoden du kan läsa om här.
Att så frö till vilda pelargoner och sådana man tagit frö på själv är helt annorlunda än att så de frö man köper till zonalpelargoner så knepen nedan gäller alltså inte för dem.

Det var många godingar med i helgens sådder, men det var helt enkelt för många för att jag skulle hinna med att kläcka dem alla så istället för att bara hinna med att så ett fåtal fick det bli en liten kompromiss.

En metod jag gärna använder är att blötlägga fröerna ungefär ett dygn innan sådd för att fukta upp dem. Jag brukar tillsätta Nitrozyme i vattnet. Det både påskyndar groningen och ökar fröets chans att gro.

 

 

Oavsett vilken metod man väljer vid pelargonsådd tycker jag det är ett måste att skala fröerna så att det yttre höljet med 'svansen' rensas bort. 
Svansen är jätteviktig i det vilda där den med hjälp av sin spiralform börjar rotera och borra ner fröspetsen i jorden när luften blir fuktig. 

 

Har man lust kan man prova detta genom att hålla ett frö med spiral och svans i en sluten hand med lite fukt. Då börjar den röra sig och kittlar inne i handen.

 

Jag förberedde sådden genom att fylla lika många såkrukor som frösorter med såjord uppblandad med ungefär 10% perlite  (det finns också färdigblandad såjord) och vattnade igenom dem lite lagom. Sedan skrev jag sorternas namn på plantetiketter.

Därefter började jag skala fröer, sort för sort. Själva fröet har en otrevlig benägenhet att fara iväg okontrollerat när det hoppar upp ur skalet och då är det inte lätt att hitta.
För att undvika det brukar jag skala dem med händerna nedstuckna i en djup skål. Hoppar fröet ut så landar det i skålen så det försvinner inte. 

Storleken på fröerna jag skalade skiljde sig ganska mycket åt. Det minsta var nog bara någon dryg millimeter, medan det största säkert mätte kring fyra millimeter. 
De som jag kunde skilja ut den spetsiga udden på skar jag försiktigt av en ytte-pytte bit av toppen på. Då kommer fukten lättare in i fröet och det börjar gro.

 

Fröerna satte jag sedan på en knapp centimeters djup upp till 6 i varje kruka som mäter 8 x 8 centimeter. 
Normalt brukar jag inte sätta fler än 3-4 stycken i en kruka, men för att spara lite utrymme fick de bli lite fler än vanligt.
På etikettens baksida skrev jag sedan dagens datum och antal fröer som såtts i krukan. Då vet man om alla kommit upp eller om fler väntas. Det är alltid bra att veta eftersom de kan gro väldigt omjämnt.

 

 

Är det fler att vänta kan man då vara mer försiktig när man lyfter ur de små plantor som behöver skolas upp(omplanteras). Jag använder nästan alltid en prickelpinne för att lirka upp små fröplantor ur krukan om det inte är så att alla plantor ska tas om hand samtidig så störs inte eventuella kvarliggande fröer mer än nödvändigt.

 

Nu står alla krukor i miniväxthus med plastlock och om tre dagar kommer jag börja stå där och glo på dem för att se om något börjar hända - Det låter säkert jättefånigt, men det är något av det bästa jag vet:-)