Sphagnummossa, vitmossa, Sphagnum, har många fantastiska egenskaper och en påse torkad vitmossa borde finnas i varje blomsterälskares gröna apotek. Det finns flera arter av vitmossa, 45 stycken bara i vår svenska natur. Vitmossan trivs i en sur, fuktig miljö där den breder ut sig till stora mossar på myrarna. Vartefter mossan växer sjunker den ner i den fuktiga, syrefria miljön och övergår till att bilda torv.
När mossan lever är den vanligen grön eller gulgrön. Här granvitmossa, Sphagnum girgensohnii, som är vanlig på de svenska myrarna.
Men den vitmossa vi här talar om är den opåverkade mossan som är grön eller gröngul när den lever och vid torkning antar en ljus färg. OBS! Förväxla inte vitmossa med fönsterlav, som är en svamp som lever ihop med en alg. Det är den vi dekorerar våra adventsljusstakar med.
Fördelar med sphagnummossa, vitmossa
Vitmossan är en riktig mirakelväxt med fantastiska egenskaper.
Torkad vitmossa ser inte mycket ut för världen. Men när man tillsätter fukt sker underverk.
- Vitmossa är antiseptisk, har alltså antibakteriella egenskaper. Under första världskriget användes vitmossa till att förbinda sår.
- Vitmossa har en fantastisk förmåga att suga upp vatten. Förr i tiden användes vitmossa som blöjmaterial.
- Vitmossan har ett lågt pH, vilket är en stor fördel för de växtslag som skyr kalk.
- Vitmossa är vackert och lätt att jobba med för att skapa fina mossbollar, kokedama.
- Vitmossan väger mycket lite när den är torkad och är därmed miljövänlig att transportera.
Användning av sphanummossa, vitmossa
Rädda övervattnade orkidéer
Krisläge för orkidérötterna som är på väg att ruttna av för mycket fukt.
Tack vare vitmossans effektiva och snabba upptagning av vatten är den perfekt för att rädda rötskadade rötter, vilket är vanligt för orkidéer. Lyft bort krukan och bädda in rotsystemet i ett ordentligt lager torr vitmossa. Svep om en tidning och låt paketet ligga några dygn. Voilà – rötterna är räddade! Klipp bort de döda partierna och plantera om i ny kompost, gärna uppblandad med vitmossa.
Förökning med luftavläggare
Sticklingsgloben är en fiffig konstruktion som håller ihop substratet kring stjälken. Här har man använt torv, med vitmossa hade rotningen gått ännu fortare med massor av vita, friska rötter.
Många växtslag kan förökas genom att man med en vass kniv sårar barken, så kallad wounding. Sedan lindas såret om med vitmossa och försluts med en plastpåse eller vår smarta sticklingsglob. Efter några veckor har det kommit rötter och den nya telningen kan knipsas av från moderplantan. Vips har man en ny, färdigrotad stickling att plantera om. Här kan du läsa mer om hur förökning med luftavläggare det går till.
Sphagnummossa, vitmossa, ett perfekt odlingssubstrat
Släktträff i ananasfamiljen, Bromeliaceae, med bland andra juvelblomma, Guzmania, och papegojstjärt, Vriesia splendens. De trivs alla med vitmossa kring fötterna.
Växter som naturligt har ett svagt rotsystem eller lever som epifyter mår bra av ett luftigt substrat som samtidigt kan hålla fukten. Många av dem trivs också i kalkfri miljö. För dem är vitmossa ett idealiskt substrat, blandat med en luftig kompost. Hit hör till exempel orkidéer, rosenkalla, ananasväxter (Bromeliaceaeer) och flamingoblomma.
Svävande mossbollar med sphagnummossa, vitmossa
Den svävande rosenkallan stormtrivs i sin vitmosseboll ute på balkongen om somrarna. Vattningen är enkel, bara att sänka ner bollen i en hink.
Vitmossan bildar sammanhängande trådar som gör den lätt att forma som svepe till svävande mossbollar, så kallade kokedama. Här kan du läsa om och se hur det går till. Tekniken är perfekt för epifyter som naturligt inte lever i jord. Hit hör flera arter av släktet Anthurium, kallor, och orkiéer.
Foto: Karin Elmberg m fl.
