Till vänster den vackra, klätterväxten kameleontbuske med variegerade blad. Till höger krusbärsaktinidia, eller minikiwi, är en vacker lian med stora, frodiga blad. Den mest odlingsvärda arten i Sverige.
Kiwi är nära släkt med prydnadsbusken kameleontbuske. Det är en vacker prydnadsväxt som får doftande, vita blommor som pollinerar kiwisorter som blommar samtidigt.
Fakta om kiwi
Svenskt namn: kiwi, minikiwi, krusbärsaktinidia, kameleontbuske.
Vetenskapligt namn: Actinidia deliciosa, vanlig kiwi, A. arguta, minikiwi eller krusbärsaktinidia, A. kolomicta, kameleontbuske.
Sorter: Det finns flera olika arter av kiwi och sorter med slätt skal och grönt, gult eller rött fruktkött.
Krusbärsaktinidia, minikiwi A. arguta: Den mest odlingsvärda arten i Sverige. Slätskaliga, valnötsstora, söta mycket goda frukter.
'Tina' får klasvis med ganska stora frukter. Pollineras säkrast av 'Tage'.
'Ananasnaja' är en härdig rysk sort,
'Ken's Red' har rödgrönt fruktkött. Får en vacker, gul höstfärg.
Behöver några år innan den börjar ge frukt men ger sedan 10-30 kg/planta.
Odlas med framgång till zon 2-3, överlever i kallare klimat men frukterna hinner då ofta inte mogna om plantan inte odlas i växthus eller uterum.
Krusbärsaktinidia eller minikiwi,får släta små frukter som bara är att mumsa i sig.
Kameleontbuske, A. kolomicta. En prydnadsbuske härdig till zon 4-5 med variegerade blad i vitt, grönt och rosa. Doftande, vita blommor.
Det finns också ryska, härdiga sorter med små kiwifrukter. Sorterna 'Anna' och 'Paula' får släta, små krusbärsstora frukter. De pollineras säkrast av 'Oskar'. Dessa ryska ättlingar kommer snabbare i bärighet, efter ca två år. Inte lika kraftigväxande som de övriga arterna och ska odlas utomhus eftersom kylperioden triggar blomknoppsbildning.
Kiwi, A. deliciosa. Den vanliga arten (som vi köper i affären) är bara härdig till -10 grader och måste därför odlas i skyddat uterum eller växthus med värme eller mycket skyddat läge i zon 1. Får ludna, hönsäggstora frukter.
Kommer i bärighet efter ca fem år och frukterna mognar sent på säsongen. 'Jenny' är en självfertil sort, men som ger bättre fruktsättning med pollinering av en hanplanta som kameleontbusken. Får valnötsstora frukter.
'Issai', en japansk hybridsort som ska klara -17 grader. Sägs vara självfertil, men ger större skörd med en hanplanta. Får krusbärsstora, släta frukter i riklig mängd redan efter några år.
Gul kiwi, A. chinensis. Gulköttiga, söta frukter som är mest poppis i Kina.
Botanik Kiwi tillhör aktinidiasläktet och familjen aktinidia, Actinidiaceae. Växer vild i främst Kina, Ryssland, Japan och Korea som en storvuxen lian. Släktet är skildkönat, tvåbyggare. Det betyder att det finns han- och honplantor och att man behöver minst en hane på flera honplanter för pollinering och fruktsättning. Man har förädlat fram självbefruktande sorter, men de ger sämre skörd än om det finns en hanplanta för pollination.
Svårighetsgrad: medel
Kiwin trivs perfekt med att klättra i en portal eller pergola. Frukterna blir lättplockade då de hänger neråt, som vindruvor.
Läge: Trivs på en varm, skyddad plats där den kan få klättra och bre ut sig, gärna i en pergola. Passar inte för krukodling.
Näring/jord: Normalbördig och väldränerad jord. Undvik kvävegödsling som ger mer tillväxt och försenar blomning. Vedaska och kalium- och fosforrik gödsling ger tidigare bördighet och god fruktsättning.
Vatten: God tillgång till vatten ger rikligare skörd, men annars torktålig.
Övrigt: Man behöver både han- och honplantor, men det räcker med en hanplanta för att pollinera flera honplantor. Får vackra, gula höstfärger.
Ohyra/sjukdomar: Mycket frisk.
Skörd, användning och förvaring av kiwi
Användning: Kiwin äts helst färsk. Också god till marmelad, sylt och mixad i smoothie eller till dessertsås. Mycket rik på C-vitamin och rik på A- och E-vitamin. Frukten innehåller enzymet actinidin som bryter ner protein. Därför fungerar inte kiwifrukter som dekoration ihop med gelé som görs av proteinet agar. Vissa sorter kan också göra grädde sur vid till exempel tårtdekoration.
Det förekommer allergi mot enzymet och många upplever en laxerande verkan av att äta frukten.
Odling av kiwi
Kiwin är en klättrande lian som behöver något att slingra kring. En portal eller pergola är idealisk eftersom man då lätt kommer åt att skörda. Tänk igenom placeringen noga, eftersom plantan kan bli mycket gammal och ger mer och mer skörd ju äldre den blir. Ett varmt, skyddat läge är idealet.
I kallt klimat får kiwin odlas i uterum eller växthus som man odlar vinranka.
Eftersom släktet är skildkönat behövs en herre per flera honor inom en radie av ungefär tio meter för att pollinerarna säkert ska hitta rätt.
Så här ser man skillnad på han- och honblommor av kiwi: till vänster en honblomma med det tydliga märket i mitten. Till höger en hanblomma med massor av pollenrika ståndare men avsaknad av märke (och fruktämne).
Några sorter växer kraftig och kan gallras försiktigt under sommaren. Men huvudbeskärningen görs under november-december, som för vin. Frukten kommer på fjolårets tillväxt, så man gallrar i huvudsak bort gamla grenar. Under vårvintern börjar saven stiga och växten blir känslig för att blöda.
Gödsla med fosfor- och kaliumrik gödning eller strö ut aska och komposterad kogödsel under sommaren, då blomanlagen bildas.
Det kan ta några år, för vissa arter 4-5 år, innan plantan börjar ge frukt. Men det är det värt, för en planta ger kilovis med läckra, nyttiga frukter.
Man kan föröka plantan och på så vis få flera damer till sin herre. Antingen tar man vedartade vintersticklingar som rotas varmt i kruka. Eller örtartade sommarssticklingar som sätts som vanliga sticklingar i kruka.
