Känn igen angrepp av sköldlöss
Skadorna liknar bladlusangrepp, liksom bladlöss avges honungsdagg. I den klibbiga honungsdaggen växer sedan sotdaggssvampar som ger en svart beläggning på bladen. Läs längre ner i artikeln om olika slags sköldlöss som ullöss och rotlöss och hur du skiljer dem åt.
Åtgärder för att bekämpa sköldlöss
- Sköldlöss sprids främst med plantor. Kontrollera därför noggrant en ny växt som hör till de släkten som ofta drabbas. Ställ den i karantän någon vecka, till exempel i badrummet. Skärskåda också växter som du flyttar, som citrusar som stått ute och ska in på hösten.
- Kasta starkt angripna plantor och dem som är angripna av rotlöss (se nedan).
- Så fort du ser angrepp, börja behandla. Häll i en äggkopp en lösning med 1/3 T-sprit, 1/3 såpa och 1/3 varm vatten. Doppa bomullstopps i koppen och svep bort krypen efter hand och släng i soporna. Byt tops ofta.
- Behandla alla plantor som kommit i beröring med eller som stått i samma fönster som en angripen planta.
- Spruta nu hela växten, särskilt undersidan av bladen och in mellan förgreningar, med tillväxtstärkande medel som t.ex Neemolja. Du kan också göra eget så här.
- Tvätta fönster och fönsterbräda noggrant, liksom fat och krukor.
- Upprepa var tionde dag 4-5 gånger.
- Det finns också rovdjur att sätta in, så kallad biologisk bekämpning. Bäst effekt får du om du först sanerar så gott du kan och sedan sätter in rovdjuren.
Biologisk bekämpning av sköldlöss och ullöss
Både nyckelpigans larver och fullbildade insekter äter ullöss och sköldlöss. Skalbaggen är ca 4 mm lång, mörkbrun med orange huvud. Honan lägger ca 10 ägg per dag. Larven blir upp till 13 mm lång. Kroppen är täckt av vita, ulliknande vaxtrådar. Här kan du läsa mer och beställa nyckelpigor.
Olika arter av sköldlöss
Gul palmsköldlus, Aspidiotus nerii
Skölden är vitaktig med gul mitt, rund och svagt upphöjd. Honans sköld har en diameter på 1-2 mm, hanens sköld är något mindre. Djuren under skölden är gula. Angriper ett flertal krukväxtslag som nerium, palmer, dracena, murgröna och agave.
Orangefärgad vaxsköldlus, Coccus hesperidum
Honans sköld är gulbrun, nätmönstrad, platt, mjuk och oval i formen, 3,5-5 mm lång. Den orangefärgade vaxsköldlusen, avsöndrar rikligt med honungsdagg. Sköldarna sitter främst längs grenverk och utmed bladets nerver. Vanlig på Citrus, fikus, murgröna, nerium och ormbunkar.
Växthussköldlus, Saissetia coffeae
Honans sköld är skinande mörkbrun, rund till oval och kraftigt välvd, 2-4,5 mm lång. Angriper helst kroton, ormbunkar, fikus, nerium och doftranka.
Från vänster ullöss på orkidé, växthussköldlöss på bladkaktus och Diaspis boisduvalii på orkidé.
Diaspis boisduvalii
Pärlsköldlus
Hona av pärlsköldlus på ett citrusträd med gula små nymfer och genomskinligt avföringssekret.
Pärlsköldlus, Icerya purchasi, tillhör sköldlössen. Den känns igen på den vitveckade bakkroppen. Pärlsköldlusen sitter under bladen, längs nerverna, i skottveck, längs grenarna och i skrymslen på plantan. Här och var syns också de gula eller gulorange små nymferna. Angriper vanligen citrus och orkidéer.
Oäkta sköldlöss
Ullöss, Planococcus citri och väthusullus, Pseudococcus longispinus
Ullöss håller framför allt till i förgreningar och bladhörn men kan angripa rötter och gömma sig under krukor och krukfat. Det finns arter som bara lever på rötter och andra, som växthusullus, som finns på både rötter och ovanjordiska delar. Rotlössen syns när man planterar om, som vita, ulliknande tussar på rötterna och i jorden. Läs mer om rotlöss här.