Årets sista pelargonsticklingar

Jag vet inte om det är en slump eller om det är något som jag undermedvetet måste göra så här mellan jul och nyår, men idag har jag tagit en massa sticklingar av pelargoner. Kom att tänka på det nu när jag är klar att det är precis vad jag brukar göra så här års.

Eftersom jag brukar skriva datum för när sticklingen sattes har jag under många år konstaterat att många av de plantor jag haft genom åren tillkommit just i denna tid. Skumt! Men förklaringen är väl den enkla att det trots allt finns lite mer tid över för detta nu i helgerna även om det är mycket förberredelser inför kommande säsong på jobbet också.

 

Innan jag lämnade kontoret idag skar jag ner några pelargoner och tog med hem för att göra lite sticklingar av dem. Det fiffiga med att ha växter under växtlampa är ju att de växter och mår bra året om oavsett årstid. Det är mycket enklare att lyckas med en stickling när man tar den från en frodig och fin moderplanta än från en som är lite klen och törstar efter ljus.

 

 

När jag kom hem insåg jag att det nog skulle bli ganska många sticklingar så jag valde att ta fram ett pluggbrätte med 35 celler där nätkrukorna vi säljer passar helt perfekt i pluggarna.
Jag fyllde dem med såjord, ställde brättet på en plantbricka och vattnade försiktigt så att jorden blev lätt fuktig. Sedan var det dags att klippa och rensa bort blad och sätta ner sticklingarna.

 

 

När jag tar sticklingar av doftpelargoner brukar jag ta tillvara bladen. Jag torkar dem och använder som krydda till olika maträtter och i bakverk som till exempel pelargonkakorna du hittar här.

 

 

Finns det blomknoppar på sticklingen ska man nypa bort dem så att blomningen inte tar energi från sticklingen som behöver kraft att  utveckla rötter.

 

Mer om hur lyckas med sticklingar av pelargon kan du läsa här.

 

 

Ibland har man tur. Det blev exakt 35 sticklingar av de grenarna jag hade tagit hem så brättet fylldes helt.

 

Efter att sticklingarna var på plats i nätkrukorna i brättet vattnade jag försiktigt på jorden så att jorden skulle sätta sig kring sticklingen i jorden. Pelargoner, liksom de flesta andra sticklingar vill inte ha det blött i jorden. Fuktigt ska det vara men inte så det dryper om jorden. 

 

 

Pelargoner, till skillnad från nästan alla andra växter vill däremot inte ha särskilt hög luftfuktighet för att rota sig. Det kan till och med bli så att sticklingen möglar om den står i ett minidrivhus. Därför ställde jag dem som de var utan lock direkt under växtlampan i mitt nya odlingsrum jag gjort iordning nu i höst.

 

 

En av sorterna jag tagit stickling av heter 'John Round'. Det är en stjärnpelargon med dubbla, starkt cerisefärgade blommor. Den betyder något lite speciellt för mig på grund av sin historia.

Jag fick en av de allra första sticklingarna av sorten från salig Brian West på Isle of Wight vid ett besök hos honom 2004. Brian West är en av de som har betytt allra mest för utvecklingen av stjärnpelargoner och står bakom många av de allra finaste av dem som finns idag. 
Brian har betytt mycket för många pelargonfantaster runt om i världen och varit en stor inspiratör och bidragit med mycket kunskap till mig och många andra när det gäller förädring av pelargoner. Av honom fick jag många fina plantor och frö som gav många spännande sorter till min pelargonsamling.

 

Han var väldigt stolt över sorten 'John Round' både för den fina blomman och den mörka skölden på bladen som är lite ovanlig. Namnet hade kommit till genom ett samtal från en kvinna i trakten vars make avlidit. Hon frågade Brian om han kunde tänka sig att namnge en pelargon efter maken mot att hon skänkte ett belopp till välgörande ändamål. Och så blev det. Rörande på flera sätt.

 

Tänk vad mycket gott som kan komma intresse för växter!