Jätteverbenans frö, Verbena bonariensis, är ett exempel på arter som behöver en fuktig köldperiod, stratifiering, för att gro. I rabatten sköter det sig självt genom självsådd med massor av små groddplantor som kommer på våren. Annars får man ta till kylskåp minst sex veckor för att lura fröet att det är vinter.
Varje art har sina strategier för att fröet ska gro. Hos några gror fröet direkt, färskt. Men för de flesta arter går fröet in i ett vilstadium, frövila.
Det gäller att invänta den tidpunkt då oddsen för en lyckad groning är som högst. Som odlare får du nycklarna till att bryta frövilan och lyckas med sådden om du känner till växtens ursprung och därmed knepen för att härma det optimala, naturliga förhållandet.
Det vi som odlare kan laborera med är framför allt lagom fukt, ljus, temperatur, tid och kombinationer däremellan. Vi kan också bearbeta fröet före sådd, för att mjuka upp skalet så att vatten kan tränga in och kicka igång processen.
Det lilla sallatsfröet har ett litet startpaket med energi och klarar inte konkurres från redan etablerade växter. Det är därför både ljus- och färskgroende. Ärtan däremot har ett stort, känsligt embryo att skydda och behöver både mörker och bearbetning av skalet för att frövilan ska brytas och embryot vakna. Fröstorleken mäts i antal frön per gram; det går 4 ärtor och 1 000 sallatsfrön på ett gram. Begonia hör till de minsta fröna med upp till 80 000 frön per gram.
Frön som gror färska
Frön som inte går in i någon vilofas kommer ofta från trakter som inte har köldperioder. De kan gro på några dagar, månader eller max samma år. De ska sås varmt, många kommer från tropiska områden. Hit hör sockerrör, gummi, avokado, citrus, många palmer, litchi, mango, kakao och kaffe. Eftersom skalet är relativt mjukt är de i regel torkkänsliga, särskilt citrusfrön.
Citruskärnan, som kalamondin, gror lätt om den sås färsk!
Hos färskgroende arter från den tempererade växtzonen, (klimat med fyra årstider), mognar fröet på våren och har ett mjukt hölje som inte klarar torka. De ska lagras fuktigt och svalt om de inte sås direkt. Hit hör många träd som popplar, lönnar, Salix (vide och pil) och alm. Hit hör också träd med nötter vars mjuka hölje inte heller klarar torka; björk, avenbok, hassel, kastanj, bok, ek och valnöt.
Frön som vilar
De flesta arter har strategier för att fröet inte ska gro direkt, utan inta viloläge och sedan vakna när livsbetingelserna är optimala. För att klara vilan gäller det framför allt att hindra fukt att tränga in genom skalet.
Vid torr, sval lagring kan fröet sova upp till tusentals år. Varje 1 % lägre luftfuktighet mellan 5-15 % dubblerar lagringstiden liksom varje minskning av 5 grader ner till 0 grader. De flesta frön klarar att lagras ner till -18 C, det är den temperatur som råder i världens största fröbank, i permafrosten på Svalbard.
Så går frön i vila
Embryot kan vara vaket men det hårda skalet hindrar fukt att vandra in. Fröskalet har flera lager, det yttersta består av särskilt hårda, tjockväggiga döda celler med ett ibland vaxartat skikt. Innanför finns lager av levande celler som kan vara semipermeabla (halvt genomsläppliga), för vätskor och gaser.
Så är fallet hos ärtväxter, Leguminoceae, malvaväxter, Malvaceae, näveväxter, Gereniaceae, mållor, Chenopodiaceae, vindeväxter, Convolvulaceae och potatisväxter, Solanaceae.
Hos vissa grönsaksfröer finns ett litet ärr, hilum, som fungerar som en sluss som låter fukt slippa ut men inte in, som hos bönfamiljen, Fabaceae. Den syns på bönan som ett vitt litet streck.
Hos en del arter fungerar ett halvhårt skal som en fördröjning av groningen genom att spjärna emot så att embryot hindras att expandera. Så är fallet hos valnöt och stenfrukter.
Hos en del arter fungerar ett halvhårt skal som en fördröjning av groningen genom att spjärna emot så att embryot hindras att expandera. Så är fallet hos valnöt och stenfrukter.
Kemiska ämnen som påverkar fröer
Ämnen som fenoler, kumarin och abscisin syra, ABA, förekommer särskilt i saftiga, köttiga frukter eller bär.
Dessa ämnen hindrar frögroning och halterna ökar med sockerhalten (växtens mognad). Det gäller för tomat, citron och jordgubbe, gurka, stenfrukter, äpple, päron, slideväxter, Polygonaceae, mållväxter, Chenopodiaceae, portlaker, Portulaca, senap, Sinapis, Linväxter, Linaceae, violer,Violacea och lavendel, Lavendula.
En hög salthalt fungerar också som inhibator, dvs. hämmar groningen hos många arter från ökenområden.
Tomatfröet har både ett hölje och kemiska ämnen i fruktköttet som hindrar groning. Dessa måste bort, enklast genom att skölja fröna rena.
Fröets morfologi
Embryot är inte moget när det avskiljs från moderplantan. Många orkidéer, örtartade blommor; ranunkelväxter Ranunculacea, vallmor, Papaver, araliaväxter, Araliaceae, morot, rhododendron, cyklamen, primula, gentiana samt järnek och snöbär.
Orkidéer har världens minsta frön, men de är omogna. Olika mykorrhizasvampar måste till för att fröet ska mogna och gro. Så är fallet hos jungfrusko, Paphiopedilum.
Fröets fysiologi
Vila som beror på mekanismer i skalet och embryot (inre frövila). Detta gäller för många örtartade växter i den tempererade zonen.
Vilan varar generellt 1-6 månader men hämningen försvinner vid torr lagring, vilket utnyttjas av fröindustrin som på så sätt kan sälja grobara fröer. Förekommer hos gräs, spannmål grönsaker o blommor.
Vissa kan gro om de sås färska vid en temperatur över 30 grader. Andra, som sallat och selleri, kan gro färska vid temperatur under 25 grader. Fenomenet kallas termodormancy, temperaturstyrd vila.
Många frön med temperaturstyrd vila är också styrda av ljus, photodormancy. Arter som sallat och många småfröiga blommor behöver ljus för att gro, andra behöver mörker.
Barrväxter har en särställning, embryot sover inte men kyla skyndar på groningen.
Barrväxter har en särställning, embryot sover inte men kyla skyndar på groningen.
Sallat har både temperatur- och ljusstyrd vila. Fröet behöver ljus och sval temperatur för att kunna gro.
Dubbel fysiologisk vila: både fröskal och embryo är i vilofas. Skalet måste släppa in vatten som i sin tur väcker embryot. Vanligen krävs en period av värme som följs av kyla. Gäller många träd o buskar i kalla trakter med hårda fröskal.
En del fröer behöver en andra vilofas. Fröet kan då först väckas men sedan återgå i viloläge, till exempel om vatten har kommit in men roten inte börjat växa. Groningsprocessen stannar då upp om miljön är fel. I naturen kan det gälla ljusgroende frön som hamnat i ljus och väcks men sedan hamnar mörkt, som färska frön av sallat.
Om ett stratifierat frö utsätts för torka eller hög värme kan det gå in i ett nytt, andra vilstadium.
Påverkan på fröets groning
Det finns yttre faktorer i form av hormoner och kemisk påverkan som kan stimulera och påskynda groningen.
- Hormoner. Gibbereliner, GA (Geibberelin Acids), påverkar groning positivt. Halten är låg hos sovande frön.
- Abscisinsyra, ABA hindrar groning, en växtstimulerare som framkallar viloläge.
- Cytokininer: ett hormon som samspelar med andra, det hindrar ABA och gynnar GA och därmed groning.
- Etylen: triggar groning.
Så här får du frön att gro
Groning kallas processen när metabolismen startar i fröet. Först tar fröet upp vatten. Sedan bildas roten som tränger ut ur skalet.
Frövilan bryts av olika mekanismer och kombinationer dem emellan. De äldsta groningsdugliga frön som hittats är lupinfrön, Lupinus arcticus, som man fann i en fjällämmel. Lämmeln daterades till en ålder av 10 000 år. Lupinfröna grodde på två dygn.
Frövilan bryts av olika mekanismer och kombinationer dem emellan. De äldsta groningsdugliga frön som hittats är lupinfrön, Lupinus arcticus, som man fann i en fjällämmel. Lämmeln daterades till en ålder av 10 000 år. Lupinfröna grodde på två dygn.
Till exempel kan det behövas en sval temperatur för groning, men sedan en varm period för att rötterna ska växa och sedan en andra kall period för att skotten ska skjuta fart. Fröet har med sig fetter, protein, stärkelse och kolhydrater för att klara den första tiden. Fetterna ombildas vid groning till fettsyror och socker.
Proteiner blir till aminosyror som blir byggstenar i växten. Men reserverna är små och det gäller för fröet att så fort som möjligt nå ljuset och börja tillverka egen energi.
Efter att vatten trängt in behövs omedelbart syre för att groningsprocesserna ska fungera. Därför är det viktigt att sådder har ett luftigt substrat.
Mekanismer som väcker frövila
Vatten
Den främsta startsignalen för groning. Först vid 40-60 % yttre fukthalt kan fröet gro. Det är sedan viktigt med en jämn, kontinuerlig fukttillgång, annars upphör processen och fröet kan återgå i vilstadie.
Temperatur
Starttemperaturen vid sådd har en avgörande betydelse för framgång.
Vissa arter är köldtoleranta men gror bäst vid 25 grader, hit hör broccoli, morot och kål.
Andra kräver kyla för att gro, som många färskgroende frön av selleri, sallat, lök, cyklamen, freesia, primula, persilja och riddarsporre. Ranunkelväxterna, Ranunculaceae, behöver en temperatur på strax under fryspunkten.
Värmekrävande arter härstammar ofta från subtropiska o tropiska områden. Minst 10 grader gäller för sparris, majs och tomat,15 grader för bönor, aubergine, chili och gurka. Andra behöver över 20 grader i flera veckor.
Många arter kräver alternerande temperaturer för att gro. Till exempel att dag/natt -temperaturen måste skilja 10 grader. Det beror på att temperaturen långt ner i jorden är konstant och en ogynnsam plats för groning.
Vissa frön gror under en varm period men måste sedan få 1-3 månaders kyla för att groddens skottillväxt ska ta fart. Hit hör liljor, olvon, Viburnum och pioner.
Fröet och de må groddarna hotas av många jordlevande svampar.
Många har strategier att inte gro vid temperaturer då dessa svampar trivs bäst, vid 20-30 grader. Flera arter från varma trakter gror bäst vid riktigt hög temperatur, då svamparnas aktivitet är låg. Likaså gror växter från tempererade klimatzoner vid svala temperaturer och kommer då också undan många svampar.
Kombination av temperatur och vatten.
En period av både fukt och kyla väcker många höstmognande frön från träd och buskar. Detta fenomen kan efterliknas vid så kallad stratifiering (se nedan under Metoder för att bearbeta fröet).
Ljus
Små fingerborgsblomfrön som legat djupt ner i jorden i årtionden gror om de kommer upp till ytan, vid till exempel grävning i en rabatt. Solljuset omvandlar då fytokromet till en aktiv groningsfas.
Ljus är ibland avgörande för att groningen ska sätta igång. Ljuset har störst betydelse för färskgroende, fysiologiskt sovande frön.
Ljusgroende frön är ofta små, varför de behöver fullt solljus nära jordytan. De skulle inte klara konkurrensen av andra växter om de hade grott under deras blad. Hit hör ljusgroende arter som sallat, lobelia och flitiga Lisa. Rött ljus tränger sämre ner i jorden jämfört med infrarött ljus. Proportionerna ökar med djupet tills det är mörkt.
Hämningen har en tendens att försvinna vid torrlagring av dessa fröer. För vissa arter kan en natt med fullmåne vara tillräckligt för att trigga groning, för andra krävs fullt dagsljus under flera dygn. Ämnet bakom ljuskänslighet är ett fotokemiskt pigment, fytokrom som finns i hela växten.
Utsätts frön för rött ljus (660-760 nanometer, nm) reagerar fytokromet i fröet så att det triggar igång groning. Infrarött ljus, (760-800 nm) hindrar i stället groningen. Vid dessa våglängder ändrar fytokromet karaktär till en annan kemisk form. Även i mörker övergår fytokromet till denna form som hindrar groning.
Motsatt är förhållandena i ökenområden där groningen hindras av ljus och det i stället är en fördel att gro nere i jordens mörker där fukthalten är högre.
Några få växtslag måste ha ljus, som mistel och fikon. De förlorar livskraft efter några veckor utan ljus. För en stor grupp underlättas groningen av ljus, som för de flesta gräs, många örtartade grönsaker, blommor och några barrväxter.
Rädisa är en kortdagsväxt som gror under vår och höst, men sommarsådder misslyckas.
Hos några arter hindras groning av ljus som hos facelior, Phaecelia, lökväxter, Allium, amarant, Amaranthus och flox, Phlox.
Ljus i samverkan med temperatur och hormoner
Triggar: rött ljus, gibberlelinsyra,GA, cytokinin, etylen och tempereaturer från 20 grader och svalare.
Hindrar: infrarött ljus, abscicinsyra, ABA, torka och hög temperatur.
Hindrar: infrarött ljus, abscicinsyra, ABA, torka och hög temperatur.
Naturligt solljus dominerar över infrarött i förhållandet 2:1, så att fytokromet är i en aktiv groningsfas. Men i djup skugga, som under ett blad, dominerar infrarött ljus istället vilket då hindrar frögroning.
Hos vissa arter bryts frövilan av dagslängden, fotoperiodisitet. Hemlock, Tsuga canadensis och björk är långdagsväxter, men det behövs också låg temperatur. Hos andra hindras groning av lång dag, hit hör kärleksblomstersläktet, Nemophila, trädgårdsveronika, Veronica persica, rädisa och sömntuta, Escholzia californica.
Metoder för att få frön att gro
Det gäller att mjuka upp skalet eller höljet så att vatten kan tränga in och gaser in och ut. I naturen bearbetas ytan av mekanisk nötning, frysning/tining, mikroorganismer, fågelns matsmältning, eld med mera. Många frön behöver väckas med flera metoder; särskilt vedartade växter.
Luktärter har hårda skal som kan behöva både filas och blötläggas för att vatten ska kunna tränga in och kicka igång groningen.
- Mekanisk bearbetning. Med filning, sandpapper, tumling etc. Förekommer professionellt för småfröiga grönsaker som sallat, alfaalfa och klöver.
- Blötläggning. Kan gynna många örtartade växtslag med hårda fröskal. Idealtid är 8 timmar, mer än 24 timmar är skadligt. Vedartade arter behöver längst tid. Stora frön behöver kortare tid då de är mer sårbara med större embryo som kan drabbas av syrebrist.
- Stratifiering. Fukt och kyla i kombination; 2-7 grader under vanligen 1-4 månader. Kan efterliknas genom höstsådd av frön i krukor med fuktig sand som ställs utomhus eller i kylskåp. Observera att sanden ska ha en annan kornstorlek än fröna så att de kan separeras. Allra enklast är annars att höstså på plats utomhus så sköter naturen stratifieringen. Bästa metoden för många träd, perenner och prydnadsbuskar med höstmognande frön.
- Sköljning, 'soaking'. Tar bort hämmande, kemiska ämnen i skal och yttre fröhöljen. Fröna sköljs i rikligt med vatten och eventuella hinnor tas bort. Förekommer naturligt hos många ökenväxter där skyfall för bort groningshämmande ämnen så att fröet kan gro i den nu fuktig jorden. Bra metod för tomatfrön och citruskärnor.
- Hett vatten. 77-100 grader snabbt, sedan 12-24 timmar i svalt vatten. De som inte svullnat och sugit upp vatten sållas bort. Fröna sås direkt. Bästa metoden för sibirisk ärtbuske.
- Svavelsyra. 10 min till 6 timmar i syrabad. Effektiv metod för tjockhudade skal som vissa ärtväxter. Fröna sköljs sedan i bad med natriumkarbonat för att neutralisera syran o sås direkt. Fungerar för storfröiga köksväxtfrön, oxbär, Cotoneaster och rossläktet, Rosa, trollhassel, Hamamelis och lind, Tilia.
- Hetta. Naturliga eldsvådor är nödvändiga för groning av vissa hårdskaliga fröer från varma länder, däribland flera tallar, Pinus, brandnäva, Geranium lanuginosum, och indisk lotus, Nelumbo nucifera.
- Skörda frön från omogna frukter innan skalet hårdnat. Fröna sås direkt.
- Hormoner och kemikalier. Gibberelinsyra, GA. Produceras av vissa svampar och används för att överkomma fysiologisk vila. Finns i vårt groningsfrämjande preparat Nitrozyme. Cytokininer, preparaten heter kinetin eller BA. Det hindrar hämmande abscisinsyra, ABA, och samverkar med GA. Etylen är också groningsfrämjande och är en gas som utvecklas vid fruktmognad hos framförallt äpple och banan.
Fem praktiska råd för lyckad sådd
Grobarhet
Grobarheten sjunker med fröets ålder men frön kan vara livsdugliga i tusentals år. Grobarheten försämras vid lagring i för hög temperatur, över 25 grader, och om fröna torkar efter att de en gång blivit fuktiga och väckta. Har du gamla fröer och är osäker på grobarheten så gör ett groningstest.
De flesta av våra trädgårdsväxter klarar lång lagring, upp till 15 år om de förvaras torrt och svalt. Mest långlivade är växter från varma områden med hårt skal, som är ogenomträngligt för vatten. De kan avvakta hundratals år, några väcks av brand.
Sådjup för olika fröer
Läs på om växten och kolla på fröpåsen. Det är dumt att så för djupt, fröet har bara en begränsad mängd energi och näring med sig i bagaget och ska orka upp i ljuset så fort det är möjligt. En grundregel är att så 3 - 4 gånger så djupt som fröets diameter.
Fröet ska inte sås djupare än nödvändigt. Ljusgroende frön ska ligga på ytan med jordkontakt så att de inte torkar ut. Här från vänster frön av sallat, rädisa, lök, ringblomma och melon.
Jord för frösådd
Använd näringsfattig såjord. Vissa frön skall ligga länge innan de gror, ett högt näringsinnehåll gynnar svampar och kan skada groddplantans känsliga rotsystem.
Syre viktigt vid frösådd
I allt för kompakt jord där fukt blir stående kan det bli syrebrist i fröet. Också en hård jordskorpa (som kan bildas om jordytan slammar igen efter skyfall eller för ymnig vattning) kan syrebrist uppstå nere i jorden på grund av att gasutbutet med syre och koldioxid hindras. Se alltså till att frösådden är lagom fuktig och att täcka såjorden utomhus med till exempel växtrens så att jordytan inte slammar igen.
Groningstid
Tid är en viktig faktor. Många växtslag tar tid på sig för att gro, vilket har sin naturliga förklaring. Små frön har ofta lång utvecklingstid.
Du kan läsa mer om framgångsrik frösådd i artkeln om hur man kan skynda på groningen.
Foto: Karin Elmberg Ilustration. Linda Sandström
