Vad är sköldlöss?
Sköldlöss är benämningen på en stor grupp insekter som livnär sig på växtsaft. Något som snabbt kan försvaga och ta kål på en planta. Det finns flera olika sorter där de vanligaste typerna vi ser på våra odlade växter är sköldlöss, oäkta sköldlöss, ullöss och rotlöss.
Storleken på skölden varierar mellan arterna och är ca. 1-5 mm. Den kan vara ljus eller brunaktig. En hona kan lägga hundratals ägg. Äggen läggs under skölden eller i en anhopning av vaxtrådar. De nykläckta djuren är rörliga och kryper omkring tills de suger sig fast på ett nytt ställe. Också hannarna är rörliga.
När det gäller sköldlössen skiljer de två sig åt genom att de äkta sköldlössen har en yttre sköld som kan avlägsnas från kroppen. De oäkta sköldlössen har ingen extern sköld, det är istället deras rygghudar som växer till och hårdnar och bildar som en sköld. Denna sitter fast i lusen och går inte att ta bort från kroppen.
Längre ner i artikelnbeskrivs olika slags sköldlöss och hur du skiljer dem åt. I en separat artikel kan du läsa allt om rotlöss och hur du bekämpar dem.
Sköldlöss hör till våra mest svårbekämpade skadedjur och det krävs tålamod för att bli av med dem. De angriper många av våra populära krukväxter som orkidéer och citrus, men många andra växtslag är också drabbade.
Det är väl värt att lära känna dem så att angrepp kan stoppas i tid.
Känn igen angrepp av sköldlöss
Första tecknet är ofta klibb som blänker bland blad och på fönsterbrädan. Det är djurens exkrementer, så kallad honungdagg. De förrädiska krypen kan lätt förväxlas med ljusbruna små fläckar.
Sköldlöss förekommer främst på krukväxter med lite hårda blad och drabbar gärna orkidéer, citrus, palmer och kaktusar, men många andra växtslag är också utsatta.
Djuren sätter sig fast på blad och grenverk och suger växtsaft. Bladen missfärgas och tillväxten hämmas. Inomhus kan första tecknet vara att fönster och fönsterbrädan ser klibbiga ut.
Skadorna liknar bladlusangrepp på så sätt att de liksom bladlöss avges honungsdagg, ett fint namn på dess avföring. Ett klibbigt sekret som man lätt känner om man tar på dess blad och även på ytor under växten. Ett tydligt tecken på ett angrepp.
Skadorna liknar bladlusangrepp på så sätt att de liksom bladlöss avges honungsdagg, ett fint namn på dess avföring. Ett klibbigt sekret som man lätt känner om man tar på dess blad och även på ytor under växten. Ett tydligt tecken på ett angrepp.
I honungsdaggen kan sotdaggssvampar växt till som ger en svart beläggning på bladen.
Så bekämpar du sköldlöss
Förebyggande åtgärder
Det finns ganska mycket man kan göra för att förebygga ohyra generellt. En välmående växt har bättre motståndskraft mot skadegörare och sjukdomar än en stressad planta. Vi har samlat generella tips för att förebygga ohyra i en artikel. Där får du många viktiga tips som kan spara många tårar och växter.
Ett sätt att förebygga ytterligare är att använda Parafinol bladglans som sprayas på bladen underida och översida samt på stjälkarna. Den åtgärden kan upprepas med en till två veckors mellanrum.
Detta är också ett mycket bra sätt att förekomma spridning hos växter som stått nära en angipen planta.
Behandling mot sköldlöss
Skölden ger djuren ett effektivt skydd. Därför är tidig behandling den mest effektiva då de är nykläckta, oskyddade och rörliga. Sköldlöss som lever på inomhusväxter utvecklar flera generationer per år. Därför förekommer alla olika utvecklingsstadier samtidigt och året runt och man måste upprepa behandlingarna.
Sköldlöss sprids främst från planta till planta. Kontrollera därför noggrant en ny växt och ställ den gäna isolerad en period för att säkerställa att inga skadegörare växer till. Studera också växter du flyttar inom hemmet till en ny plats och särskilt noga bör växter som plockas in efter sommarvistelse utomhus kontrolleras innan de tas in på hösten.
Starkt angripna plantor bör du överväga att slänga eller bereda dig på att inleda en omfattande behandling.
Mekanisk bekämpning av sköldlöss
Sätt in bekämpning så snart ett angrepp upptäcks.
Börja med att gnugga bort de djur du ser med en bomulstops doppad i en lösning med 1/3 T-sprit, 1/3 såpa och 1/3 varm vatten. Gnugga bort krypen efter hand och släng i soporna. Byt tops ofta.
Kolla igenom plantan noga och de plantor som kommit i beröring med eller som stått i direkt närhet av den angripna plantan
Komplettera med att spraya hela växten noga. Undersida, översida, stjälkar och förgreningar med medel som t.ex Skadedjurseffekt eller Insekt effekt.
Tvätta fönster och fönsterbräda noggrant, liksom fat och krukor.
Ovan metod upprepas med ca. 14 dagars mellanrum så många gånger det krävs för att du till slut inte ska upptäcka några nya djur.
Biologisk bekämpning av sköldlöss och ullöss
Den glupska nyckelpigan Cryptolaemus kan användas i bekämpning av sköldlöss
Vid biologisk bekämpning av sköldlöss är det mycket viktigt att konstatera vilken art av sköldlus som orsakar angreppet. Nyttodjuren är värdspecifika och kommer inte att parasitera någon annan art än den den är anpassad till.
Den tropiska nyckelpigan, Cryptolaemus montrouzieri, är mest effektiv mot ullössen, som saknar ett hårt skal, men den äter ägg och nymfer av alla slags sköldlöss.
Både nyckelpigans larver och fullbildade insekter äter ullöss och sköldlöss. Skalbaggen är ca 4 mm lång, mörkbrun med orange huvud. Honan lägger ca 10 ägg per dag. Larven blir upp till 13 mm lång. Kroppen är täckt av vita, ulliknande vaxtrådar. Här kan du läsa mer och beställa nyckelpigor.
För biologisk bekämpning av oäkta sköldlöss Coccus hesperidum används istället parasitstekeln Microterys flavus/nietneri. Det är en cirka 2 mm lång stekel med gul-/brunaktig kropp och svart- och vitrandiga antenner.
Stekeln lägger ägg inuti sköldlusen, och där lever stekellarven under alla fem larvstadier. Som vuxen stekel äter den sig sedan ur sköldlusen genom ett litet runt hål, som vid noggrann observation kan ses ovanifrån. Stekeln lägger ungefär 10 ägg om dagen, under de två månader som är deras maximala levnadslängd. Även de vuxna steklarna äter av sköldlössen, så kallad host feeding. Microterys söker aktivt upp sköldlöss på angripna plantor. Den tar medelgamla och äldre stadier av den orangefärgade vaxsköldlusen.
Det kan vara svårt att se tydlig effekt av behandlingen, då sköldlössen fortfarande sitter kvar på växten efter att Microterys har parasiterat den. Efter 10-14 dagar (beroende på temperatur) kan man vid närmare observation urskilja en mörk ring under "skölden" på lusen. Det är exkrementer av parasitstekeln, som då tyder på att sköldlusen har blivit parasiterad. I senare skede kan även utgångshålet från den vuxna parasitstekeln upptäckas som ett litet, runt hål i "skölden". Vid en framgångsrik behandling ska de nya skott och bladskaft som bildas vara fria från angrepp.
Olika arter av sköldlöss
Det finns hundratals arter, också på vilda växter, men här tar vi bara upp de vanligaste som lever på krukväxter. Storleken på skölden varierar mellan 1-5 mm och kan vara ljus eller brunaktig. En hona kan lägga hundratals ägg. Äggen läggs under skölden eller i en anhopning av vaxtrådar. De nykläckta djuren är rörliga och kryper omkring tills de suger sig fast på ett nytt ställe. Också hannarna är rörliga.
Från vänster gul palmsköldlus, rotlöss och vaxsköldlus.
Gul palmsköldlus, Aspidiotus nerii
Skölden är vitaktig med gul mitt, rund och svagt upphöjd. Honans sköld har en diameter på 1-2 mm, hanens sköld är något mindre. Djuren under skölden är gula. Angriper ett flertal krukväxtslag som nerium, palmer, dracena, murgröna och agave.
Växthussköldlus, Saissetia coffeae
Honans sköld är skinande mörkbrun, rund till oval och kraftigt välvd, 2-4,5 mm lång. Angriper helst kroton, ormbunkar, fikus, nerium och doftranka.
Från vänster ullöss på orkidé, växthussköldlöss på bladkaktus och Diaspis boisduvalii på orkidé.
Pansarsköldlus, Diaspis boisduvalii
Honans sköld är gul till brun, halvgenomskinlig, oval och platt, 2 mm lång. Hanens sköld är täckt med vita vaxtrådar, avlång i formen med tre distinkt markerade längsgående ribbor. Hanen är ungefär hälften så stor som honan. Vanlig hos orkidéer; särskilt Calanthe, Cattleya, Cymbidium och Epidendrum. Angriper också palmer. Djuren sitter framförallt på de nedre delarna av plantan mellan tättsittande blad.
Pärlsköldlus, Icerya purchasi
Hona av pärlsköldlus på ett citrusträd med gula små nymfer och genomskinligt avföringssekret.
Pärlsköldlus, Icerya purchasi, tillhör sköldlössen. Den känns igen på den vitveckade bakkroppen. Pärlsköldlusen sitter under bladen, längs nerverna, i skottveck, längs grenarna och i skrymslen på plantan. Här och var syns också de gula eller gulorange små nymferna. Angriper vanligen citrus och orkidéer.
Oäkta sköldlöss
De olika grupperna skiljer sig åt genom att de äkta sköldlössen har en yttre sköld som kan avlägsnas från kroppen. De oäkta sköldlössen har ingen extern sköld, det är istället deras rygghudar som växer till och hårdnar och bildar som en sköld. Denna sitter fast i lusen och går inte att ta bort från kroppen.
Orangefärgad vaxsköldlus, Coccus hesperidum
En av de vanligast förekommande sköldlusarterna hos krukväxter är den orangefärgade vaxsköldlusen, Coccus hesperidum, en så kallad oäkta sköldlus. "Skölden" är gulbrunt genomskinlig, ofta med ett mörkare "H"-likt mönster infärgat. Den är platt och assymetriskt oval, ungefär 3-5 mm stor. Honans sköld är gulbrun, nätmönstrad, platt, mjuk och oval i formen, 3,5-5 mm lång. Den orangefärgade vaxsköldlusen, avsöndrar rikligt med honungsdagg. Sköldarna sitter främst längs grenverk och utmed bladets nerver.
Den sitter ofta vid bladnerver, men kan också finnas på bladstjälkar och unga skott. Denna art utsöndrar generellt mycket honungdagg. Exempel på växter den angriper är citrusväxter, murgröna, fikus, lager och kamelia. Värdväxterna är ofta vedartade.
Ullöss, Planococcus citri och växthusullus, Pseudococcus longispinus
Är frilevande och saknar sköld. De utsöndrar i stället ett vax som täcker huden och kan bli ulligt med ulliga trådar. Kroppen är segmenterad och kan se randig ut, 3-4 mm lång. De avger också honungsdagg men inte lika mycket som andra sköldlöss.
Ullöss håller framför allt till i förgreningar och bladhörn men kan angripa rötter och gömma sig under krukor och krukfat. Det finns arter som bara lever på rötter och andra, som växthusullus, som finns på både rötter och ovanjordiska delar. Rotlössen syns när man planterar om, som vita, ulliknande tussar på rötterna och i jorden. Läs mer om rotlöss här.
Ullöss håller framför allt till i förgreningar och bladhörn men kan angripa rötter och gömma sig under krukor och krukfat. Det finns arter som bara lever på rötter och andra, som växthusullus, som finns på både rötter och ovanjordiska delar. Rotlössen syns när man planterar om, som vita, ulliknande tussar på rötterna och i jorden. Läs mer om rotlöss här.
Källa: Biobasiq, mfl.
Foto: Biobasiq, Karin Elmberg, Linda Sandström m fl.
