
Kålväxter är näringskrävande, dill är känslig för sjukdomar, potatis har rötter som luckrar på djupet medan sallat håller sig i översta jordskiktet. Genom ett genomtänkt växelbruk kommer grönsakslandet att frodas och det blir mycket enklare och roligare att odla. Jorden blir lucker och ogräsmängden minskar. Växter i samma familj drabbas ofta av samma slags skadegörare som nematoder, parasiter, bakterier och svampar. Genom frånvaro av värdväxterna i flera år får dessa smittor inte fäste.
Fyra växtslag som byter plats

Hit hör också luktärter som är fina att odla som snittblommor.
Hit hör alla sorters kål samt rädisa, majrova, mizuna och kålrabbi.
Gurkväxter, Familjen Cucurbitaceae
Hit hör förutom gurka, squash, pumpa och melon.
Mållväxter Familjen Chenopodiaceae
Hit hör mangold, rödbeta och spenat.
Kvarter 4: Potatisväxter Familjen Solanacea
Hit hör förutom potatis också tomat, aubergin, chilipeppar och paprika.
Hit hör fler rotfrukter som morot, palsternacka och selleri, samt dill och persilja.
Potatis och kålväxter i växelbruk
Potatis är känslig för svampen potatisbladmögel som ger brunröta på tomat. De ska därför inte odlas nära varandra.
Kålväxterna kan drabbas av flera allvarliga jordbunda sjukdomar, varav den värsta är klumprotsjuka, en svamp vars sporer överlever i jorden i flera år. Svampen gynnas av fuktiga jordar med lågt pH-värde, där kålväxter inte bör odlas på samma plats oftare än vart sjätte år.
Foto: Karin Elmberg