Pelargonernas historia

En liten sammanfattning av pelargonens historia fram till idag för pelargonnördar och andra växtintresserade.

 

Den första pelargon kom till Europa i början av 1600-talet eller i slutet av 1500-talet och var troligen P. triste. 

Den kom med handelsfartygen som åkte mellan Europa och Indien (de Ostindiska kompanierna) där plantor och fröer samlades in i Kapprovinsen i Sydafrika där man stannade för att bunkra mat och vatten längs vägen.

 

Från Leidens botaniska trädgård i Nederländerna skickades några frön till Frankrike 1631. Samma år mottag John Tradescant i England några frön av P. triste från sin gode vän Rene Morin från Paris.

Man vet inte riktigt när den första pelargonen kom till Sverige men man har hittat dokument från slutet av 1600-talet i förlagan till ett planschverk, kallat Blomboken, av Olof Rudbeck.

Den art som avbildades där var P. capitatum. Enligt en anteckning på planschen ska Olof Rudbeck ha fått pelargonen 1690 av sin svåger Gustaf Lohrman.

Under 1700-talet var utbytet mellan botaniker i Europa mycket stort och frön och sticklingar skickades mellan länderna.

Många botaniker sändes också till Sydafrika med Ostindiefartygen i uppdrag att samla in växter.

1732 gavs verket 'Hortus Elthamensis' ut av den tyskfödde Johannn Dillenius. Detta verk beskriver flera pelargonarter.

1789 gavs boken 'Hortus Kewensis' ut förattad av fransmannen Charles-Luis L’Hertier ut. Boken gavs ut efter hans död och beskriver 90 arter.

Det var vår egen Carl von Linné som felaktigt klassificerade pelargonerna att tillhöra nävesläktet geranium. 1788 fick pelargonerna sitt eget släkte av den franske botanikern Charles- Louis L`Hèritier de Brutelle.

Den kommersiella odlingen av pelargoner började under den senare hälften av 1700-talet.

England, Frankrike och Tyskland är de länder som har betytt mest i arbetet med att förädla och korsa fram nya sorter och sprida pelargonerna till en mer allmän publik.

På 1780-talet fanns tre plantskolor i England som odlade och sålde pelargoner.

Under slutet av 1700-talet ökade intresset för olika pelargonsorter.
Vid denna tidpunkt förstod man inte riktigt vilka mekanismer som låg bakom alla de nya utseenden som blev resultatet av sådderna. Nya hybrider uppstod av en slump där endast moderplantan var känd.

I början av 1800-talet ökade kunskapen om hur hybrider (nya sorter) uppstår och föregångarna till vår tids zonalpelargoner och engelska pelargoner togs fram.

Inte långt senare kom de första exemplaren av doftpelargoner, pelargoner med dekorativa blad och hängpelargoner.

 

 

Målet för dessa tidiga korsningar var att ta fram sorter med stora runda blommor i starka färger som var populära på den tiden. 
Dessa tidiga korsningar fick ett latinskt namn, t.ex P. splendidum. 
Först på 1830-talet började de första sortnamnen att användas.

 

1800-talet kan ses som pelargonernas glansperiod. De flesta av de idag kända arterna var insamlade och man ägnade sig åt omfattande korsningsförsök. 

Under mitten av 1800-talet blev pelargonen mer allmänt spridd då det blev vanligt att odla krukväxter på fönsterbrädan. Detta medförde att även allmänheten som inte hade dyra orangerier och växthus till sitt förfogande fick möjlighet att odla pelargoner.

Odlingen av pelargoner (och andra växter) hade tills nu mestadels varit en sysselsättning för män. 
När växterna nu flyttade in i hemmen blev odlingen av dessa mer och mer en sysselsättning för kvinnor.

Att pelargonen flyttade in i ”var mans hem” och att odlingen av dem mer och mer övertogs av kvinnor medförde att pelargonen förlorade en del av sin status.

Fortsatt utveckling av nya sorter
1900-talet innebar en fullkomlig explosion i framtagandet av nya sorters pelargoner men de två världskrigen medförde att många av de gamla sorterna gick förlorade när växthusen inte längre kunde värmas upp eller behövde användas för odling av ätliga växter istället. Det var till och med enligt lag förbjudet att använda växthusen till annan odling än till mat.

Pelargonen odlas kommersiellt i stora mängder då den både används i offentliga planteringar och är mycket populär att odla hemma i blomlådor och krukor.
Tack vare det stora intresset för pelargoner finns det även utrymme för mer udda sorter. 
Det finns uppskattningar som säger att det sedan hybriderna började dokumenteras och säljas så har över 25 000 olik hybrider varit tillgängliga på marknaden. Fler sorter blir kontinuerligt tillgängliga i takt med att antalet samlare och antalet förädlare ökar.

 

 

Inte minst en av de allra senaste grupperna av pelargoner, så kallade zonarticpelargoner har skapat ett stort intresse för samlare de senaste åren. Mer om zonarticpelargoner finns att läsa här.

 

Foto: Lena Ljungquist, Hubpages.com