Facebook
Varukorgen är tom
top.info.shopping_cart
0.00 kr
Kassan
v
banner
Navigering
Kundtjänst tel:08-22 50 80
Öppettider: måndag-fredag 9-16
Epost: kundtjanst@wexthuset.com
Fakta & Råd  /  Odling & skötsel  /  Jord och Gödsling   

Växtnäring - vilken och varför?

Näringsbrist i blad av körsbärstomat i kruka
Lika härligt som det är att ha en frodig trädgård, lika trist kan det vara om växterna kinkar. Många gånger beror det på näringsbrist, särskilt krukodlade växter är utsatta i sitt begränsade utrymme. Här har starten för busktomaten börjat bra, men den lättillgängliga näringen är nu slut och bladen signalerar kaliumbrist. Kanterna blir vågiga och torkar in och döda partier syns som fläckar på bladen. Hög tid att gödsla!
 
Om man sätter sig in i ämnet växtnäring kan det tyckas som ett under att växterna frodas över huvud taget. Men växten är en fenomenal organism som fixar det mesta. En välmående jord är hemligheten bakom frodiga växter och om vi odlar i näringslösning måste rätt näringsmix tillföras och pH vara rätt. Det är spännande att känna till samspelet och se växten svara på våra omsorger. Gå gärna in på vår sida med fina näringar och välj det som passar dina växter. Så här funkar alla näringsämnena i växten! 
 
diagram som visar växtnäring som är tillgängliga för växter vid olika ph i jord och vatten
Två talande bilder. Till vänster hur pH i en mineraljord påverkar tillgängligheten för de näringsämnen som är nödvändiga (essentiella) för växten. Till höger syns hur tillgängligheten förändras radikalt i en näringslösning utan jord. Wexthuset har pH-mätare för både jord och hydrokultur. Källa: Baramineraler.
 
Av jordklotets drygt hundra grundämnen har man kunnat visa att 15-20 av dem är nödvändiga för de växter vi odlar. Den stora mängd växten behöver kallas makronäringsämnen. Hit räknas kväve, N, fosfor, P, kalium, K, svavel, S, magnesium, Mg, och kalcium, Ca. Också väte, H, syre, O, och kol, C, räknas till makronäringsämnena. De senare tar växten upp i gasform via luften eller genom vattnet. 
Andra ämnen behövs i liten mängd. De kallas mikronäringsämnen, eller spårämnen. Hit hör mangan, Mn, zink, Zn, molybden, Mo, koppar, Cu, bor, B, järn, Fe, klor, Cl och nickel, Ni. Ämnen som inte är nödvändiga, essentiella, men som kan stimulera tillväxten kallas funktionella. Hit hör natrium, Na, kisel, Si, selen, Se, och aluminium, Al. Kobolt, Co, är ett specialfall, det är nödvändigt för de kvävefixerande bekterierna och därmed också för baljväxterna som lever i symbios med dessa bakterier för att ta upp kväve.
Om man tänker sig en 100 kvadratmeter stor jordyta behöver växterna kilovis av makronäringsämnena men bara några milligram av spårämnena.
 
Brist eller överflöd visar sig som olika symtom. För mycket av ett visst näringsämne kan hindra upptag av andra ämnen så att växten i alla fall tacklar av. pH påverkar starkt tillgängligheten av näringsämnen och växtens kondition. Rötterna gör grovjobbet och stora mängder syre går åt i jorden för att rotandningen och upptaget ska fungera. En kompakt jord med syrebrist kan därför ligga bakom näringsbrist. Kol och syre tar växten upp som koldioxid genom bladens klyvöppningar. Via fotosyntesen omvandlas koldioxiden till energirika föreningar. Väte tas upp med vatten. I moderna växthusodlingar gödslar man därför med koldioxid för att öka näringsupptaget. Om du är nyfiken på din jords näringsstatus har vi ett testkit för hemmabruk för mätning av kväve, fosofor och kalium samt pH. Du kan också skicka prover till jordlab som gör en mer omfattande analys.
 

Så transporteras ämnena i växten

Vatten och näring transporteras på två sätt i växten:
En uppåtström som drivs av växtens vattenupptag och avdunstning, transpiration.
En aktiv transport åt alla håll som drivs av växtens behov.
De flesta näringsämnen transporteras i båda systemen. Rörligheten är dock låg hos vissa ämnen, främst alla mikronäringsämnen. Det gör att transporten från äldre till yngre delar blir långsam och ger brist i unga vävnader. 

Makronäringsämnena

Behovet är så pass stort att förrådet i en odling behöver fyllas på regelbundet. Makronäringsämnena är lättrörliga, förutom svavel och kalcium. De kan alltså flyttas från äldre blad och försörja växande delar. Därför ser man bristsymtomen av dessa ämnen först i äldre blad.

Kväve

Ett lättrörligt ämne. Mest kväve finns i luftens kvävgas, 78 % av atmosfärens volym består av kväve. Det utnyttjar baljväxterna som med sina bakterieknölar på rötterna fixerar kvävet. De lämnar därför efter sig ett nettoöverskott till marken. Rena sandjordar är kvävefattiga, lerjordar kan ha stora mängder medan mulljordar innehåller mest kväve, om än bundet. Kväve tas upp som ammonium, NH4+ och nitrat, NO3-. Nitratformen är den vanligaste och är rörligt i marken. Ammoniumjonen är bundet till lermineral och mullpartiklar och har en surgörande effekt. Kväve kan lätt lakas ur marken och övergå till luften som kvävgas. I en balanserad jord är kvävet bundet till organiskt material som mullämnen, växtrester och levande organismer.
Kväve är lättrörligt i växten, därför syns bristsymtom först i äldre blad.
 
kvävebrist på tomatblad
Tomater är glupska och får i en mager jord lätt kvävebrist, vilket syns som bleka, ljusgröna blad (tv). Överdriven kvävegödsling är heller inte bra, då blir det mest frodiga blad på bekostnad av mindre blommor och frukter,
 
Användning: Till att bygga proteiner som i sin tur står för viktiga funktioner som tillväxt av skott och bladmassa. Ingår i kloroplasterna där fotosyntesen äger rum. 
Brist: Kväve är så pass viktigt i växten att brist snabbt visar sig med bleka blad och dålig tillväxt. De äldsta bladen gulnar och faller i förtid. Träiga stjälkar och lilafärgade stjälkar och blad, beror på obalans med för mycket kolhydrater i förhållande till kväve. Rötterna blir långa, vita med få förgreningar och växten blommar i förtid (nödblommar). Gurka reagerar med onormalt stora blommor
Överskott: Frodig grönska med lös, skör textur, som gör blad och stjälkar känsliga för sjukdomar och skadedjur. Stor bladmassa är ingen fördel hos grödor som ska ge frukter, blommor och bär. Potatis får mer blast än knölar, tomaterna få blomklasar. Vissa grödor som spenat, sallat och rödbetor får ett ohälsosamt högt innehåll av nitrat (omvandlas till nitrit i kroppen). Inför vintervilan finns risk att fleråriga växter inte vintrar in om man kvävegödslat för sent under sommaren och lockat växten att fortsätta växa i stället för att gå i vila. Överskott av ammoniumkväve försurar marken, vilket leder till att mangan och aluminium frigörs vilket i sin tur kan leda till förgiftning.
 

Kalium 

Kaliumförrådet är störst i lerjordar, lätta sand- och mulljordar är kaliumfattiga och har svårt att hålla överskott av kalium som tillförs via gödsling. Kalium finns naturligt i träaska, särskilt från lövträd. Kalium tas lätt upp av rötterna. 
 
knoppar som avmognat på vintern och skott som är frostskadat på ros
Kalium medverkar till att knopparna vintrar in och som hos rosen här sluter sig och skyddas för kyla. På grund av sen kvävegödsling lockades skottet dock att växa vidare och yttersta delen köldskadades. 
 
Användning: Kalium ingår i processen som reglerar bladens klyvöppningar, växtens vattenbalans och saftspänning. Det stärker cellväggarna och har betydelse för fotosyntes, blombildning och fruktsättning. Kalium underlättar också växtens övervintringsförmåga genom att se till att knoppar och skott avmognar.
Brist: Ger särskilt vid torka en allmänt nedsatt tillväxt, växten slokar och blir mottaglig för sjukdomar. Vid svår brist blir bladen bleka med vågiga och bruna kanter. Bladen kan också få nekrotiska, döda fläckar. Försämrad fruktkvalitet är också tecken på kaliumbrist.
Överskott: Rötterna slukar kalium om det finns i överflöd. Då knuffas andra näringsämnen ut, varför växten får brist på främst magnesium och kalcium.
 

Svavel

Nedfallet av svavel har i decennier varit så stort att ämnet inte behövs gödslas med utomhus. Nu har nedfallet minskat i takt med att fossila bränslen fasas ut och man har börjat se svavelbrist i kommersiella odlingar, framför allt i jordar med låg mull- och lerhalt. 
Svavel är i jorden framför allt bundet i organiska föreningar. De fria sulfatjonerna (som växten tar upp) är ganska lättrörliga i marken och kan lakas ur. De tas upp både via rötterna och som svaveldioxid via bladen, där det omvandlas till sulfat. I växten är det sedan ganska orörligt.

Använding: Ingår i proteinerna. Det spelar också stor roll i fotosyntesen och uppbyggnaden av kloroplasterna. 
Brist: Proteinbildningen avtar, växten tacklar av. Liknar kvävebrist som det kan förväxlas med. En skillnad är att svavelbrist blir värre i yngre blad som blir mer upprätväxande, buckliga och gulnar mellan bladnerverna. Bladspetsarna torkar vid svår svavelbrist. Näringskrävande växter kan får röda missfärgningar på både blad och stammar.
Överskott: Ovanligt men visar sig hos äldre blad som blir beka med rödvioletta fläckar. 


Kalcium

De flesta mineraljordar innehåller tillräckligt med kalcium medan mull- och sandjordar kan vara kalciumfattiga. Det är bundet i lerpartiklarna eller löst i markvätskan. Kalk är kalciumkarbonat, CaCO3, kalcium bundet till karbonatjoner. Det höjer pH, förbättrar jordstrukturen och tillför kalcium.
Kalcium tas bara upp i unga rotspetsar och är beroende av en väl fungerande transpirationsström. Kalcium kan inte flyttas från äldre blad och tillväxtpunkterna drabbas därför snabbt. 
 
Använding: I växten ger kalcium cellväggen stabilitet, förbättrar näringsupptaget och transporten av salter genom vävnader och celler. Kalcium ingår i reglering och upptag av mikronäringsämnen så att de inte tas upp i för stor mängd. Det är också viktigt för motståndskraft mot sjukdomsangrepp. Kalcium transporteras passivt med transpirationsströmmen, varför brist ofta hänger ihop med yttre klimatfaktorer och vattning.
Brist: Beror ofta på pH-värdet, obalans med andra ämnen som kalium och magnesium, eller på obalanserat vattenupptag som i sin tur påverkar flödet i plantan. Alla faktorer som hämmar rottillväxten ökar risken för kalciumbrist, liksom mulet, fuktigt väder. Extremt soligt och torrt väder kan också ge kalciumbrist då vattenupptagningen inte hinns med för att försörja plantans yttersta delar med kalcium. Eftersom kalcium är ganska orörligt i växten syns symtomen först i unga delar, toppar och unga blad vissnar. Bladcellerna kollapsar eftersom kalcium står för stabiliteten. Bladen får kantbränna och plantan slutar växa och blir buskig i utseendet med mindre blad. Ljusa fläckar syns längs bladnerverna och vid bladspetsen. Tomater får pistillröta, som syns som mörka, insjunkna fläckar som börjar i fruktens ände. Huvudbildande grönsaker som kål och sallat kan få inre rötor.
Överskott: Kan leda till att växten får svårare att ta upp fosfor, järn, kalium, bor och mangan.
 

Fosfor

I jorden är fosfor mest bundet i organiskt material, det frigörs till växterna genom mikrobiell nedbrytning. Fosfor är tyvärr en ändlig resurs, det mesta bryts som fosfatmalm och används som konstgödsling i lantbruket. Man beräknar att de reserverna håller ytterligare 100 år, vi behöver därför hushålla med fosfor.

Fosfor är delvis rörligt i jorden, det är inlagrat i organiskt material och binder till lerpartiklar. Lätta mineraljordar drabbas därför värst av utlakning. Det är också rörligt i växten varför brist syns först på ädre blad.

Användning: Har en nyckelroll vid växtens energiomsättning. Ingår som byggstenar i proteiner och arvsmassan. Fosfor spelar också en stor roll för rotbildning, blomning, fruktsättning och mognad. Fruktträd, bärbuskar och rosor behöver därför mycket fosfor.

Brist: pH-beroende, vid lågt pH binds fosfor och växten drabbas av nedsatt tillväxt. Bladen blir mindre, styva och böjs neråt, vid allvarlig brist blir växten dvärgvuxen. Proteintillverkningen går ner, vilket ger överskott av kolhydrater i äldre blad som får rödlila (antocyanfärgade) undersidor. Hela växten får också en mörkgrön färg. Gurkblad kan få genomskinliga fläckar, tomater får gröna nackar. Blomningen försenas med dålig fruktsättning. Kall jord ger också fosforbrist, eftersom ämnet inte frigörs vid temperaturer under tio grader, varför man ibland ser fosforbrist på frilandsväxter kalla vårar och försomrar. 
Överskott:  Hämmar bildandet av mykorrhiza (samarbetet mellan svampar och växtrötter), som annars är av stor betydelse för plantans försörjning av många näringsämnen. Det kan också ge allmän tillväxthämning eftersom fosfor konkurrerar med flera spårämnen både vid upptagning och inuti växten. Också upptaget av kväve och järn hämmas vilket ger bleka blad. 
 

Magnesium

Är i jorden bland annat bundet i mineralerna biotit och augit. Lerjordar har störst magnesiumförråd, där det binder till partiklarnas kolloider. I lätta jordar kan magnesium lakas ur när det är lösligt i markvätskan. 
Magnesium tas upp i rotspetsarna och via bladen och är lättrörligt inuti växten. 
 
gurkblad med brist på magnesium
Det karaktäristiska rutmönstret som bildas med ljusa, klorotiska fläckar och gröna bladnerver är typiskt för magnesiumbrist, men också för mangan. Skillnaden är att manganbrist drabbar unga blad först.
 
Användning: En viktig beståndsdel i klorofyll, där fotosyntesen äger rum. Ger klorofyllet dess gröna färg. Påverkar också vätske- och energitransporten i växten. Ger växten stadga och gör vävnaden mindre mottaglig för svampangrepp. 
Brist: Magnesium konkurrerar med kväve och kalium och finns de senare i stora mängder konkurreras magnesium lätt ut. Lågt pH och låg marktemperatur kan också ge brist. Underskottet visar sig först i äldre blad som blir gulorange, klorotiska (ljusa) eller bruna mellan bladnerverna och ser marmorerade ut. Bristen börjar i bladkanterna och bladspetsen och sprids sedan över hela bladet, medan området närmast bladnerverna förblir grönt. Bladen får också nekrotiska (döda) fläckar och faller i förtid. Symtomen liknar manganbrist, men där drabbas yngre blade först. Fruktträd kan tappa bladen redan under sommaren. 
Överskott: Ovanligt men ger brännskador på bladen och minskat upptag av kalcium och kalium som ger tillväxtstörningar.
 

Mikronäringsämnen - spårämnen

Spårämnena är lika viktiga som makronäringsämnena, fast de behövs i ytterst små mängder. Vid bristsymtom är det vanligen inte förekomst utan tillgänglighet som är problemet. Alla kända spårämen utom molybden är svårtillgängliga vid höga pH-värden. De är också mer lättillgängliga om de finns bundna i organiskt material. En bra naturlig källa för spårämnen är tång som ofta är rik på bor, natrium, zink och svavel.
Inuti plantan är alla spårämnen utom klor svårrörliga. Bristsymtom märks därför först i yngre delar.  

Koppar

Koppar binder till organiska ämnen i jorden. Innehållet är högt i mineraljordar men lågt i mulljordar. Det tas upp via rötter och blad.

Användning: Betydelse för befruktningen (pollengroning) och därmed frukt- och bärkvalitet. Medverkar i fotosyntesen och bidrar till förvedningen (stadga).
Brist: Kan se olika ut för olika växtslag. Hämmad knopp – och blomutveckling. Yngre blad blir bleka och vrids på grund av sämre stadga. Yngre tomatblad böjs uppåt i rörform. Brist vanlig i mullrika jordar. 
Överskott: Bromsar upptagning av järn. Växterna får dvärgväxt, blir extremt kompakta.

Kisel

Jordens vanligaste grundämne, utgör 28 % av jordskorpan. Tas upp genom växtens transpiration, avdunstning. Den största mängden finns i äldre blad. Nässlor och fräkenväxter är naturligt rika på kisel och kan användas som gröngödsling till växter som är känsliga för bladsjukdomar.

svartfläcksjuka på rosor

Genom att gödsla med kisel stärks cellerna i bladväggarna och gör dem mindre mottagliga för bladsjukdomar. Svartfläcksjuka på rosor är en besvärlig svamp som lever i yttersta bladskiktet och hämmas av kiselgödsling.

 
Användning: Är byggsten i cellens membran och stärker cellväggarna. Har därför betydelse för växtens stadga och motståndskraft mot bladsjukdomar (mögelsvampar) och skadegörare. 
Brist: Ger mottaglighet för svampsjukdomar som mjöldagg och svartfläcksjuka hos rosor och gurka.


Zink

Rik förekomst i mineraljordar, brist i mulljordar. Tas upp via rötter och blad. Ganska orörligt i växten. Hög fosfortillgång konkurrerar ut svavel. Sval temperatur och mulet väder kan ge zinkbrist.
 
Användning: Ser till att stjälkens och bladens mittnerv utvecklas väl. Spelar också roll för bildandet av aminosyror (proteinets beståndsdelar), immunförsvaret och balansen mellan tillväxthormonerna.
Brist: Korta internoder vilket ger dvärgväxt. Missbildade blad med limefärg och döda fläckar mellan bladnerverna hos unga blad. Bladnerverna förblir gröna. Tomatblad böjs inåt. 
Överskott: Visar sig som att övre blad och växtens topp blir ljusa i färgen, äldre blad får bladbränna och kan också bli krulliga.
 

Mangan

Finns rikligt i mineraljorden, men små mängder i mullrika jordar. Har låg rörlighet i marken, upptaget är därför beroende av ett rikt förgrenat rotsystem. Tas också upp via bladen.

Användning: Ingår vid fotosyntesens syreproduktion. Transporterar också bort skadliga ämnen vid fotosyntesen. Bidrar till bildande av lignin (vedartade ämnen).

Brist: Höga halter av kalcium och magnesium hämmar upptaget, liksom högt pH. Kloros (ljus vävnad) mellan bladnerverna ger ett karaktäristiskt rutmönster, både hos unga och äldre blad. Tillväxten avtar.

Överskott: Brunlila fläckar på äldre blad och många sidoskott. Höga värden bromsar upptaget av järn, magnesium och kalcium. Järn och mangan är konkurrenter. Efter ångning av jord uppstår ofta ett överskott av mangan varvid järn behöver tillföras.


Bor

Innehållet av bor i jorden är ofta lågt. Ämnet är dessutom lättrörligt och kan lakas ut. Kraftig kvävegödsling kan leda till borbrist.
 
Användning: Spelar roll för transporten av kolhydrater i växten. Stärker cellväggarna. Ingår vid blombildningen och påverkar pollenkvaliteten. Transporteras passivt via transpirationsströmmen, upptaget är därför beroende av god vattenförsörjning.
Brist: Minskad tillväxt och missformade blad och blommor. Ger sköra vävnader som lätt bryts och kålväxter drabbas av inre rötor. Tomatblad blir orangegula och böjs neråt. Rotfrukter blir klena och svaga. Äldre bladspetsar gulfärgas och torkar in. Äpplen missformas och får bruna hårda prickar i fruktköttet. Tillväxtpunkterna påverkas så att växten får ett buskigt utseende.
Överskott: Kan uppkomma vid gödsling. Äldre blads kanter gulnar och rullas inåt. Bladen får döda fläckar och faller av.
 

Järn

Mineraljordar har rik förekomst av järn, medan mullrika jordar ofta har brist. Transporteras inom växten med transpirationsströmmen, varför upptagningen beror på god vattenförsörjning men också markens pH. Järn tas också upp via bladen.
Högt pH gör järn oåtkomligt för växtrötterna.Torka och syrebrist i marken leder också till järnbrist.
 
järnbrist i unga blad hos citrus
Citrusväxterna är beroende av järn, som är mest tillgängligt i surt pH. Vattnas de med kalkrikt vatten, eller odlas i för högt pH, uppstår järnbrist med tydliga kloroser mellan bladnerverna. Symtomen dyker först upp hos unga blad i toppen, de äldre bladen är fortfarande gröna.
 
Användning: Spelar stor roll i andningskedjan, respirationen och i fotosyntesen.
Brist: Kloros (avsaknad av klorofyll) mellan bladnerverna i unga blad, liknar manganbrist. Vid extrem brist dör växten vid tillväxtpunkterna. Blommor blir små och bleka.
Överskott: Kan leda till manganbrist då de båda ämnena konkurrerar.
 

Klor

Användning: Ingår i fotosyntesens syrereglering.
Brist: Ovanligt men kan tas upp i stället för kväve vilket ger ljusare blad.
Överskott: Kan i extremfall leda till att äldre bladvävnad dör. Höjer ledningstalet i markvätskan vilket i sin tur kan leda till att andra näringsämnen hämmas.
 

Molybden 

Användning: Deltar i växtens kväveomsättning. Nödvändigt för kvävefixerande organismer, baljväxterna drabbas därför av kvävebrist om de lider brist på dessa ämnen. 
Molybden spelar stor roll när enzym och aminosyror bildas. 
Brist: Stör kväveupptaget och kan ge kloroser (nedsatt förmåga att bilda klorofyll) och skador på meristemen i växtens tillväxtpunkter. Näringskrävande växter som kål får buckliga blad och bruna bladkanter där nitrat samlats för att det inte kommer ut i hela växten. Broccoli och blomkålsblad blir små med bruna kanter.
Överskott: Ovanligt men ger gulfärgade skott.
 
blå hortensia i trägård
Hortensians illblå blomor beror på aluminium, som egentligen inte är ett nödvändigt näringsämne. Aluminium är tillgängligt först i en sur miljö, varför blå hortensior skvallrar om en jord med lågt pH.

pH-effekten

Markens surhetsgrad mäts i pH-värdet. Namnet kommer av latinets potentia hydrogenii, kraften av vätejoner, H. Vätejoner är lättrörliga och kan vara både positivt och negativt laddade. De tränger lätt undan andra joner i en vätska eller i markens aggregat (kallas kolloider). pH mäts i en skala från 1-14 där 7 är neutralt.  Värden under 3 eller över 8 är extrema och inte odlingsbara. Du kan enkelt mäta pH i jord eller vätska med våra pH-mätare.
Lågt pH (under 7) innebär större förekomst av vätejoner och kallas surt. Högt pH kallas basiskt eller alkaliskt och har mindre rörliga vätejoner. Skalan är logaritmisk, värdet 6 är tio gånger surare än 7.
En surare jord är näringsfattigare eftersom det större antalet vätejoner tränger undan andra joner (som kalcium, ammonium och kalium) som lakas ut ur jorden. 
De flesta näringsämnen har bäst tillgänglighet för växten vid pH mellan 6-7 (se tabell överst). Ett pH högre än 6.5 leder ofta till brist på många mikronäringsämnen. I takt med att man odlar sker en svag försurning på grund av att näringsupptaget innebär att näringsjoner byts mot vätejoner. Men jorden vittrar samtidigt och tillför naturligt nya näringsjoner som tidigare varit bundna i mineralerna. Den försurning som sker är skälet till att man kan behöva kalka jorden efter att ha odlat några år. Testa gärna din jord, det är intressant och viktigt att lära känna växternas hemförhållanden.

 
 
 
 
 
 

Tips på artiklar

Fler artiklar ˅
    KundtjänstKundtjänst
    x
    Kundtjänst

    Välkommen att ringa eller mejla oss om du har några frågor eller funderingar.
    Du kan också söka svar på dina frågor bland våra Vanliga frågor till kundtjänst

    Telefonnummer: 08 - 22 50 80
    Öppettider:
    vardagar 09.00-16.00
    lördagar 11.00-14.00
    (vardagar lunchstängt 12.00-13.00)
    kundtjanst@wexthuset.com

    x
    Kundtjänst

    Välkommen att ringa eller mejla oss om du har några frågor eller funderingar.
    Du kan också söka svar på dina frågor bland våra Vanliga frågor till kundtjänst

    Telefonnummer: 08 - 22 50 80
    Öppettider:
    vardagar 09.00-16.00
    lördagar 11.00-14.00
    (vardagar lunchstängt 12.00-13.00)
    kundtjanst@wexthuset.com

    Logga in på Mina sidor
    x
    x
    warningTyvärr gick något fel. Försök igen. Om det fortsätter, starta om webbläsaren eller kontakta kundservice.
    OK
    x
    checkDu är redan inloggad
    OK
    x
    checkEtt verifikeringsmejl har skickats till den e-postadress som du angett. För att avsluta din registrering så måste du klicka på länken i mejlet. Om du inte fått något meddelande eller om något har gått fel, vänligen kontakta våran kundtjänst.
    OK
    x
    checkWexthuset har skickat ett mejl till din emailadress med inloggningsuppgifter
    OK
    x
    Det får inte innehålla ogiltiga tecken. Giltiga tecken är a-z, A-Z samt 0-9
    x
    checkVi ser att du har handlat hos oss sedan tidigare. Du kan nu se alla dina ordrar och följa leveransinformation genom Mina Sidor.
    OK
    x
    Epostadressen får inte vara tom
    x
    Du måste ange en korrekt epostadress
    x
    Epostadressen finns inte. Vänligen ändra och försök igen eller registrera dig som ny kund.
    Har du frågor vänligen kontakta vår kundservice.
    Glömt lösenord
    x
    Har du glömt ditt lösenord? Ange den epostadressen som du har registrerat kontot med. Vi skickar sedan ett nytt lösenord till din epostadress.
    Skicka
    Ja, jag godkänner villkoren

    Logga in
    x
    Logga in för att handla som återförsäljare
    Glömt lösenord
    x
    Har du glömt ditt lösenord? Ange den epostadressen som du har registrerat kontot med. Vi skickar sedan ett nytt lösenord till din epostadress.
    Skicka

    Vi kontaktar dig inom kort. Du är alltid välkommen att ringa 08-225080 eller mejla sales@wexthuset.com